I'm not crazy, i'm just a little unwell
Ni anar inte hur jobbigt jag tycker att livet är just nu. Jag har sjukt mycket i skolan, det tar liksom aldrig slut. Jag känner mig aldrig speciellt stressad, så det är inte det, det känns mer som ett berg jag måste bestiga. Det är lätt att bestiga, men det är så sjukt jobbigt och tidskrävande så jag skulle hellre bara ta en pulka och åka ner den lilla biten jag har orkat gå upp. Men det tänker jag inte göra, för jag ger inte upp när jag har börjat någonting på riktigt.
Det är inte bara skolan jag tycker är jobbig just nu. Den mesta tiden spenderar jag faktiskt hemma pluggande, vilket om jag fick välja inte skulle vara vad jag spenderar tiden med. Jag träffar inte mina vänner lika mycket som jag vill, och jag träffar min pojkvän så mycket som går. Men det känns som att det är jag som är drivande i alla mina relationer, som att jag måste ta tag i det och bestämma allting och jag önskar att jag kunde hitta på något kul med någon som jag inte behövt planera och kämpa med själv. Jag skulle lika gärna kunna lägga mig och skita i det och då känns det som att jag, förutom i skolan, aldrig skulle se någon alls.
Jag kan inte vara mitt vanliga, glada jag när jag måste lägga all min energi på sånt här, och jag kan inte göra de sakerna jag brukar tycka är roligt. Jag känner mig bara så omotiverad på livet just nu, jag önskar att det bara kunde göra ett uppehåll på typ en vecka, där jag verkligen inte behövde göra någonting och bra saker bara hände mig automatiskt. Fan vad jag vill få massage just nu.
Kommentarer
Trackback