Jag satte just på den här låten, eftersom den alltid får mig på gott humör. Rascal Flatts överhuvudtaget har den effekten på mig. Låten handlar om en kvinna som äntligen tar sig modet och lämnar en kille som är dålig för henne, vilket är väldigt engagerande. Jag tycker att fler kvinnor borde tycka att det är okej att vara fria, och framförallt borde samhället inte anse att det är något fel med en kvinna som kan klara sig själv. Tjejer växer ju upp med att de inte ska ta plats, och samhället säger att de ska vara någon slags supportroll i männens liv bara, och det tycker jag är förjävligt. Det är inget fel med en tjej som vågar vara sig själv, vågar ta plats och kan bryta sig fri från förväntningarna och vara självständig. 

När jag var yngre märkte jag inte av de här skillnaderna så mycket. De kanske finns där men det känns som att ju äldre jag blir, desto mer ser jag skillnaderna för att fler människor försöker få mig att hålla mig till dem. Det är som att vissa människor aldrig växt upp från typ mellanstadiet när man skojretas med varandra och säger att man är starkare för att man är kille eller whatever. Vissa killar i min ålder, eller till och med äldre, tror fortfarande att kvinnor är dummare, svagare, och allt sånt. Det känns så omoget att säga något sånt. Jag skulle aldrig säga att jag var bättre än någon annan, eller över någon annan, och det SISTA jag skulle välja att skryta om eller trycka ner andra med, är mitt kön. Vad fan halva jorden har samma kön, du är inte direkt speciell på den fronten.